nathaliesochleosmamma

Om jag visste hur Herman skulle börja bete sig efter några år så hade jag aldrig blivit tillsammans med honom och jag hade absolut inte skaffat barn med honom! Han verkade då vara den mest underbara pappan som jag sett och var så otrolig med sina barn. Nu vill han helst inte ha med något av sina barn att göra känns det som.. Han bröt foten på nyår och har därför inte kunnat ha barnen alls, men igår var gipset av och han kan gå och allt sånt. Därför skulle barnen äntligen få sova hos honom, jag frågade om han kunde tänka sig att lämna dem på dagis på morgonen också eftersom han bor typ granne med båda barnens dagis, men det kunde han ju absolut inte göra, han ville även att jag skulle komma med barnen sent igår kväll för han tyckte det blev för jobbigt annars.. Jag lämnade då barnen vid 17.00 så han hade ca 1,5 timme med barnen på kvällen innan de somnade sen hämtade jag dem vid 07 i morse, jag pratade med honom efter jag lämnat barnen för att höra hur det hade gått och allt hade varit SÅÅÅ jobbigt och han hade sovit så dåligt. Stackars jävel tänkte jag då :P Sen pratade jag lite om hur vi skulle göra när bebisen kommer, eftersom jag helst vill kunna plugga lite iaf så om han kan tänka sig att vara pappaledig kanske 25% eller liknande, men han sa att eftersom han då måste hämta de andra barnen på dagis tidigt då så vill han inte det... Jag sa då att jag tyckte det var jättebra för alla barn att få lite pappatid eftersom de annars bor med mig och då säger han att han INTE ORKAR MED 3 barn??????!!! Jag frågade honom rätt ut varför fan han inte tänkt på det tidigare då och sett till så det inte blivit 3 barn och sa att nu är det lite för sent men han brydde sig inte så mkt, han sa bara att snart sticker han ju ändå till Norge och jobbar och sedan flytta dit helt... Jag orkade inte prata mer utan sa att han gör som han vill, men att det är riktigt tråkigt för barnen... Han ska alltså flytta till Norge, han lämnar mig ensam med våra barn för han inte ORKAR med tre barn sen kommer han göra allt i sin makt för att jag aldrig ska få flytta härifrån, eftersom han vet att jag vill flytta närmare släkt och vänner men det kommer han som sagt inte tillåta, han tycker inte att jag någonsin behöver en pause, jag ska klara alla barn dygnet runt och alla dagar varje år. Jag älskar mina barn och jag vill vara med dem, men någongång behöver man hämta andan också för att kunna vara en så bra mamma som möjligt. Sen tänker jag på lilla Nathalie, hon som beundrar sin pappa mer än någon annan, hon vill vara med honom jämt och han anser att hon bara är jobbig?? Snacka om att det gör ont i mammahjärtat, vad ska jag säga till henne? Jag vill inte säga något negativt alls om hennes pappa, för jag VILL att hon ska älska honom, beundra honom men jag önskar bara att han kände lika för henne... Varje gång hon ser honom springer hon fram och kramar om honom och ofta bryr han sig inte det minsta, han lyssnar inte ens när hon pratar, han ignorerar henne helt... Hur fan kunde det bli såhär??? Han var ju inte sådan här förr, har han bara spelat att vara en bra pappa i dessa år men nu tröttnat? Såhär är han mot alla barn nu, även Bella och Vanessa, de vill inte ens längre till honom, de vill vara hos sin mamma jämt. Jag förstår dem men det är fel, det ska inte behöva vara så!!!! Fan alltså!!!