nathaliesochleosmamma

Jag har från start i mitt och sambons förhållande tagit stort ansvar för hans barn, ibörjan påpekade till och med flera av mina kompisar att det inte var mitt ansvar att passa dom osv, men jag har ju alltid gillat barnen och samtidigt så har jag varit osäker på hur man "ska" agera som en bonusförälder så jag satte paus för mitt liv för att få ihop allt.
 Såhär har det fortsatt hela vårt förhållande, jag har inte kunnat åka någonstans när dom är här eftersom jag måste hjälpa sambon med dom och passa dom om han ska iväg, någonstans inom mig så har jag kännt en frustration av att aldrig kunna få leva ett liv som jag vill bara för att alltid passa upp på sambon eller biomamman.
 Sen bara för någon vecka sedan läste jag en tidningsartikel och jäklar vad skönt det var att läsa, det var Jesper juul som skrivit den, han skrev att när man går in som bonusförälder så ska man inte gå in som en extraförälder, man ska låta barnens mamma och pappa sköta dom, jag som bonusförälder ska vara just en bonus som finns för barnet men inte ställer krav och regler.
 Jag tog upp detta för sambon och nu har vi pratat igenom detta.
Jag har verkligen inget emot att ta hand om Bella och Vanessa, jag gillar dom jätte mycket men att jag varannan vecka ska agera mamma känns bara så fel! Dom har bara en mamma och har inte behov av en till.
Min sambo har fått väldigt mycket fritid om man jämför med mig under våra år tillsammans just för jag alltid måste plandera när Bella och Vanessa kommer hit och när sambon har något han måste på eller om han ska jobba. Jag har inte kunnat åka till Malung, Gävle eller stockholm när jag har velat. Och även om sambon är borta när barnen ska till oss så kommer biomamman med dom, jag tycker det är jättekul att umgås med dom men ändå ser jag det lite som att dom kommer hit för att träffa sin pappa inte sin bonusmamma då är dom ju hellre hos sin riktiga mamma!

Hur som helst, nu känns det skönt när vi pratat om detta och han förstår! Det är inte så lätt att vara bonusförälder som många tycks tro, många säger: Men du visste han hade barn, du visste vad du gav dig in i.. Men så ser inte jag det, jag var 19år och hade själv inga barn jag visste inte alls vad som krävs, jag visste inte vad barn behövde, jag visste inget. Och när jag verkligen till 100% förstog vad allt innebar var när jag fick Nathalie!